Tankar

Ibland måste jag stanna upp och fundera, tänka till. Är det verkligen sant att jag just nu planerar ett bröllop? Är det sant att jag ska gifta mig? Har jag helt plötsligt, någonstans på vägen, vuxit upp och börjat kallas för vuxen?

Jag förmodar det. Och de flesta dagar är det ingenting konstigt med det. För en tjej på 25 år får väl ändå anses vara hyfsat vuxen. En som dessutom har både vit klänning och volvo i sikte. Nej, det är bara att inse. Min tid har kommit.

Tiden började springa iväg ungefär när jag och Kostas träffades. Det var då jag började leva mitt liv framåt. Inte nu, inte då, utan i framtiden. Ständigt planerandes inför nästa fas i förhållandet och livet. Som singel såg det annorlunda ut. Då levde jag mer i nuet, såg till det som hände just precis då. Som de flesta menar att man ska göra. Men det är så svårt att inte planera och blicka in i framtiden, när man vet, att framtiden, den är med honom. Det är en extremt spännande tanke. För mig mer spännande än någonting annat.

Jag vet inte varför jag blir så djup just ikväll. Kanske var det för att jag än en gång gick från Systembolaget utan att ha visat leg. DÅ är man vuxen.