Igår i ett kvällssamtal med en vän och brudtärna kom namnfrågan upp. Den har visserligen vart på tapeten tidigare också, men efter gårdagens diskussion började jag tänka. I min värld är det en sådan självklarhet att jag som kvinna tar min mans efternamn när vi gifter oss. Tokigt, galet? Nej. Bara traditionsenligt. Ofeministiskt? Kanske. Fast det spelar mig ingen roll.
Jag har sett att många kvinnor nu för tiden väljer att kompromissa och behålla sitt efternamn i mitten. Eller kanske lämnar en bokstav där i mitten. Men jag ser ingen anledning. Så för den som undrar: jag kommer självklart att byta mitt efternamn till Kagios när jag och Kostas är gifta.
Inlägg
