På vårt bröllop delade vi ut ett blad med en sammanfattning av de olika delarna i ceremonin till alla svenska gäster, för att ge dem en idé om vad som händer. Annars är det inte lätt att veta!
Bröllop inom den ortodoxa kyrkan är en gammal och vacker ceremoni som har firats i sin nuvarande form i århundraden. Vigseln är full med symbolik och det är en spännande upplevelse för den som aldrig tidigare har närvarat på ett ortodoxt bröllop. Det kommer att skilja sig mycket från de bröllop du har varit på i Sverige. Vigseln är också unik på så sätt att bruden och brudgummen inte ger några löften till varandra i kyrkan. Deras närvaro i kyrkan betyder att de redan har gett varandra löftet att ingå äktenskap.
I de flesta fall väntar gästerna tillsammans med brudgummen utanför kyrkan tills bruden anländer. Så även i vårt fall. Kostas fick dessutom vänta nästan en halvtimme eftersom att jag blev lite försenad. Hoppsan! Brudgummen väntar på trappan, oftast håller han hennes bukett och överlämnar den när hon kommer till honom. Det vanligaste är att bruden och brudgummen sedan går in tillsammans, följda av alla gäster. Stämmer också bra. Prästen började faktiskt innan gästerna hade tagit plats i kyrkan. Man separerar inte gästerna från brudens och brudgummens sida utan alla sitter tillsammans. Om det finns lite platser, eller om man föredrar att stå för att se bättre, så går det också bra. Man gör som man vill, helt enkelt!
Bröllopsceremonin består av två delar: trolovningen och ceremonin för sakramentet äktenskap. Utbytet av ringar är i fokus under trolovningen. Prästen välsignar ringarna genom att hålla dem i sin högra hand och göra korstecknet över huvudena på bruden och brudgummen. Ringarna placeras sedan på det tredje fingret på deras högra hand. Koumbaron, som vi i Sverige kallar best man, byter sedan ringarna mellan brudparets händer tre gånger. Kostas barndomsvän Ivo var ansvarig för ringdelen. Gick galant! Många ritualer i ceremonin utförs tre gånger vilket symboliserar den heliga Treenigheten: Fadern, Sonen och den Heliga Anden.
Bruden och brudgummen blir krönta med tunna kronor, kallade Stefanas, vilka förenas med ett vitt band och har blivit välsignade av prästen. Vi hade korallfärgat band. Kronorna är en symbol för den ära som Gud ger dem och banden symboliserar föreningen dem emellan. Koumbaron, den andra av de två, flyttar sedan kronorna mellan brudparets huvuden tre gånger. Kostas kusin Augí gjorde detta på oss. Gick också galant! Kröningen följs av en läsning från bibeln, som berättar om Canas äktenskap vid Galilee. Det var på just det bröllopet som Jesus utförde sitt första mirakel genom att förvandla vatten till vin, ett vin som sedan gavs till det gifta paret. I den här delen av bröllopet serveras brudparet därför vin ur en bägare och de dricker från det tre gånger var. Ja, några små, små sippar vin och utan att spilla på klänningen!
Prästen leder sedan paret, som fortfarande bär sina kronor, tre gånger runt altaret. Detta är symbolen för deras första steg som ett gift par. Koumbaros följer efter paret tätt bakom. Vid den här punkten i vigselakten blir paret, prästen och alla andra i brudföljet översköljda av ris. Prästen använder oftast bibeln för skydd. Japp, massor med ris blev det minsann! Tonvis. Fick inte bort det från håret på hela kvällen!
När vandringen är över välsignas paret av prästen och kronorna kan tas bort. Bruden och brudgummens högerhand separeras med hjälp av bibeln, en påminnelse om att bara Gud kan bryta deras förening. Och vigselbeviset överlämnas, och vi skriver under.
Det är ceremonin på grekiskt vis. En jätteupplevelse, det lovar jag!