lördag 11 september 2010

Så gick ceremonin till

Jag har fått otaliga frågor om hur den grekisk-ortodoxa bröllopsceremonin går till. Nu när jag själv har upplevt den borde jag kunna återge det hela med ganska bra precision.

På vårt bröllop delade vi ut ett blad med en sammanfattning av de olika delarna i ceremonin till alla svenska gäster, för att ge dem en idé om vad som händer. Annars är det inte lätt att veta!

Bröllop inom den ortodoxa kyrkan är en gammal och vacker ceremoni som har firats i sin nuvarande form i århundraden. Vigseln är full med symbolik och det är en spännande upplevelse för den som aldrig tidigare har närvarat på ett ortodoxt bröllop. Det kommer att skilja sig mycket från de bröllop du har varit på i Sverige. Vigseln är också unik på så sätt att bruden och brudgummen inte ger några löften till varandra i kyrkan. Deras närvaro i kyrkan betyder att de redan har gett varandra löftet att ingå äktenskap.
I de flesta fall väntar gästerna tillsammans med brudgummen utanför kyrkan tills bruden anländer.
Så även i vårt fall. Kostas fick dessutom vänta nästan en halvtimme eftersom att jag blev lite försenad. Hoppsan! Brudgummen väntar på trappan, oftast håller han hennes bukett och överlämnar den när hon kommer till honom. Det vanligaste är att bruden och brudgummen sedan går in tillsammans, följda av alla gäster. Stämmer också bra. Prästen började faktiskt innan gästerna hade tagit plats i kyrkan.  Man separerar inte gästerna från brudens och brudgummens sida utan alla sitter tillsammans. Om det finns lite platser, eller om man föredrar att stå för att se bättre, så går det också bra. Man gör som man vill, helt enkelt!



Bröllopsceremonin består av två delar: trolovningen och ceremonin för sakramentet äktenskap.
Utbytet av ringar är i fokus under trolovningen. Prästen välsignar ringarna genom att hålla dem i sin högra hand och göra korstecknet över huvudena på bruden och brudgummen. Ringarna placeras sedan på det tredje fingret på deras högra hand. Koumbaron, som vi i Sverige kallar best man, byter sedan ringarna mellan brudparets händer tre gånger. Kostas barndomsvän Ivo var ansvarig för ringdelen. Gick galant! Många ritualer i ceremonin utförs tre gånger vilket symboliserar den heliga Treenigheten: Fadern, Sonen och den Heliga Anden. 






Ceremonin för sakramentet äktenskap är uppdelad i flera sektioner. Först säger prästen många böner och vid slutet av dem förenar prästen brudparets högra händer. Händerna förblir sedan förenade under resten av vigseln som en symbol på deras förening.

Bruden och brudgummen blir krönta med tunna kronor, kallade Stefanas, vilka förenas med ett vitt band och har blivit välsignade av prästen. Vi hade korallfärgat band.  Kronorna är en symbol för den ära som Gud ger dem och banden symboliserar föreningen dem emellan. Koumbaron, den andra av de två, flyttar sedan kronorna mellan brudparets huvuden tre gånger. Kostas kusin Augí gjorde detta på oss. Gick också galant! Kröningen följs av en läsning från bibeln, som berättar om Canas äktenskap vid Galilee. Det var på just det bröllopet som Jesus utförde sitt första mirakel genom att förvandla vatten till vin, ett vin som sedan gavs till det gifta paret. I den här delen av bröllopet serveras brudparet därför vin ur en bägare och de dricker från det tre gånger var. Ja, några små, små sippar vin och utan att spilla på klänningen!



Prästen leder sedan paret, som fortfarande bär sina kronor, tre gånger runt altaret. Detta är symbolen för deras första steg som ett gift par. Koumbaros följer efter paret tätt bakom. Vid den här punkten i vigselakten blir paret, prästen och alla andra i brudföljet översköljda av ris. Prästen använder oftast bibeln för skydd. Japp, massor med ris blev det minsann! Tonvis. Fick inte bort det från håret på hela kvällen! 


När vandringen är över välsignas paret av prästen och kronorna kan tas bort. Bruden och brudgummens högerhand separeras med hjälp av bibeln, en påminnelse om att bara Gud kan bryta deras förening. Och vigselbeviset överlämnas, och vi skriver under.


Det är ceremonin på grekiskt vis. En jätteupplevelse, det lovar jag!

Nytt efternamn, check!

Nu börjar vi känna oss riktigt gifta. Jag känner mig definitivt mer gift sedan jag fick hem första brevet adresserat till Eva Kagios istället för Wallsten. Det var ett folkbokföringsutdrag från Skatteverket som bekräftar att ja, nu är vi gifta, och även i Sverige. Det tog till slut inte så lång tid som jag trodde att få äktenskapet registrerat. Två veckor efter att vi skickade in vigselbeviset var det klart.

Och nu återstår då att "ordna" allting för mig, den stackaren som bytte namn. Nytt körkort, nytt pass, nya kontokort... För att inte tala om alla register där jag finns med, hos alla leverantörer. Pust.

Det hela började med en tripp till polisen för att förnya passet. Bara 1.20 fick jag vänta, inte illa det! Transportstyrelsen skickade hem en ansökan för nytt körtkort per automatik, så jag gjorde ett besök till en fotoautomat och ska snart skicka in. Varför ser man alltid kriminell ut på sådana bilder?

Livet med den nya identiteten tar alltså sin början. Det känns bra. Även om jag fortfarande säger fel ibland.

Fru och herr Kagios

fredag 10 september 2010

Några bilder från vigseln

Promenad runt altaret tre varv medan gästerna öser ris över oss. Riset stannade kvar resten av natten och morgondagen, det vill jag lova!
Vi får den klassiska Stefana på huvudet. Dessa två kransar har vi nu hängt upp på väggen hemma som minne.
En del av vigseln - som gick otroligt snabbt, vill jag tillägga!
Vi är gifta, äntligen! Notera rishögen under fötterna.
Vi lämnar kyrkan som man och hustru.

onsdag 25 augusti 2010

Några ord från bruden

Vi vaknade tillsammans på bröllopsdagen, Kostas och jag. Vi gjorde någonting så ovanligt som att checka in i bröllopssviten redan natten innan bröllopsdagen. Kostas gick sin vana trogen iväg från hotellet för att köpa frukost. Jag stannade och åt tillsammans med några av de andra gästerna. Sen blev det ett kort möte med vårt bröllopsdekoratör Katerina. Vi dirigerade personalen när de dukade upp för bröllopsfesten. Sedan var det dags för mig att smita upp till hotellrummet för att möta frisörskan och sminkösen, i det här fallet samma person.


Under tiden gick Kostas hem till sommarhuset för att möta anstormningen av släktingar som kommer för att gratulera. Tänk vilken dag han måste ha haft, medan allt jag gjorde var att sitta på en stol och vänta på att allting ska hända och att klockan äntligen ska bli sju.

Och allting gick bra. A few bumps in the road, visst. Till exempel så var Rania sen, ungefär en timme. Och utöver mig hade hon en syster och två mödrar att styla. Det kändes aningen stressigt. Men på något sätt behöll jag lugnet. Jag bara satt där och försökte andas djup. En yoghurt trugade jag också i mig, utblandad med lite persika.

När klockan slog sju hade jag fortfarande inte tagit på mig klänningen. Men tack och lov var det inget komplicerat projekt. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag valde en så pass ”enkel” klänning. Och att lilla Stella inte växte alltför mycket innan bröllopsdagen.

Fotografen på rummet hann med några ögonblicksbilder innan vi lämnade hotellrummet. Jag, Linda, syrran och mamma. I lobbyn stod pappa och väntade. Jag fick genast tårar i ögonen. ”Det är dags nu”, tänkte jag. Och det knäppaste av allting är att vi kom dit utan att jag egentligen märkte det.

Tio minuter senare kör jag och pappa upp framför kyrkan. Kameror blixtrar och folk applåderar. Men jag ser egentligen bara en person. Han som står där framme med mina blommor och ser sådär perfekt ut som bara han kan göra. Min blivande man. Ju närmare honom jag kommer desto mer försvinner nervositeten. Vad har jag att vara nervös över? Så länge han står vid min sida kommer allting att gå bra.

Vigseln går undan. Jag hinner knapp blinka, så har vi tagit oss igenom ringceremonin. Det känns som att vår präst pratar ovanligt snabbt, även för en grek. Snart har han välsignat oss, gett oss vin, gett oss våra ”Stefanas” och tagit oss med på den tre varv långa promenaden runt altaret. Och då kommer riset. Det är lustigt, det här med riset, för jag har ju sett det på film. Men aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur mycket ris vi faktiskt skulle få över oss. Det kom tonvis. Och sedan så var det klart. Vi var man och hustru. Och vi fick vårt vigselbevis.

Utanför kyrkan släppte vi tio duvor fria. Det var min idé att vi skulle göra det. Symboliken är aningen bakvänd. ”Fri som en fågel”, liksom. Men det kändes som ett vacker och speciellt inslag, och en liten överraskning till alla gäster.

Bruden och brudgummen anlände till mottagningen senare än gästerna. Vi hade en lite privat fotografering med vår fotograf, dessutom hamnade vi i trafikstockning på vägen till festen. På hotellet fick vi en chans att hämta andan något på vårt hotellrum. Kostas borstade bort lite ris från mig och jag bytte skor. Och vi dansade litegrann. Man och hustru – känn på den!

Sen gjorde vi vår entré till festen. En promenad längs en ramp i takt till ”Love and marrige” av Frank Sinatra. I bakgrunden lös fyrverkerier upp himelen. Det var så vackert och så speciellt, en underbar inramning på kvällen. Så avklarade vi tårtmatning, champagnedrickande med armkrok och brudparets första dans i ett svep, innan vi satte oss vid vårt honörsbord tillsammans med våra föräldrar. Och nu kunde vi slappna av.

Efter maten blev det självklart dans i massor. Kostas ägde dansgolvet. Jag försökte så gott jag kunde. Är ju inte så hemma på de grekiska, traditionella danserna så det blev mer senare på natten när vi blandade ut musiken med mer modernt och svenskt.

Och så led bröllopet mot sitt slut. Allt vi planerat för under så lång tid var över. Det är en märklig känsla. Men också befriande. Och berusningen av att vara gift sitter fortfarande kvar. Absolut någonting att rekommendera!

torsdag 15 juli 2010

Möhippan och Svensexan

Just det. Det har hänt en del under sommaren. Bland annat så har det varit både Möhippa och Svensexa. Självklart. Storartad upplevelse för oss båda! Kommer kanske lite mer utförlig berättelse sedan, men för nu en bild.

Bilderna kommer från neogeo4ever.com


onsdag 14 juli 2010

Bröllopsresan bokad

Nu har vi äntligen bestämt oss. Det blir Cypern på bröllopsresa! Tanken har hela tiden varit Italien, men vi kom på andra tankar. Staden Pathos ligger på den mindre turistiga delen av ön, mer åt Grekland till, tror det blir perfekt för avkoppling och återhämtning.

Bil kommer vi självklart att hyra för att ta oss runt. Bilden är dock inte från Cypern. Men från vår tur till Kalix.

Published with Blogger-droid v1.4.7

onsdag 7 juli 2010

23 dagar kvar

Det var ett tag sedan jag skrev någonting i den här bloggen nu. Vad hände? Ambitionen var ju så god. Jag antar att jag helt enkelt glömde bort det, någonstans mitt i all galen planering. För planering för utlandsbröllop - det är ingen dans på rosor.

Men jag kan nu meddela att det näst intill inte finns någon planering kvar att göra. Det är nämligen bara 23 dagar kvar till bröllopsdagen. 23??!!


Det är så man blir skvatt galen faktiskt. Tänk att alla denna tid har gått. Vi har planerat i nära ett års tid. Och all den tiden har gått. Den 18 juli åker jag och Kostas till Aten. Då väntar möte med DJ, konditor, fotograf, frisör och sminkös, florist samt några detaljer till kyrkan.

fredag 23 april 2010

Grekiska inbjudningskort under utformning

Och det lilla paketet bredvid kortet kallas bomboniera. Det är en present som delas ut till varje gäst. Vi har valt en ganska traditionell variant av bomboniera, men nuförtiden kommer de även i form av små paket om brudparet önskar det. Innehållet däri låter jag vara hemligt så länge!

Kortet är i samma stil och färgskala som det svenska, bara att det här är ganska mycket större och har en annan form.

onsdag 14 april 2010

Dagarna går...

Sådär. Är det någon som vet hur länge det är kvar till vårt bröllop?

Det gör ingenting om du inte vet, för svaret kommer här:




Svart på vitt. Eller blått på vitt faktiskt. Tiden har gått. Och det här bröllopet som alltid har känts på så behörigt avstånd, det börjar nu närma sig med stora kliv.

onsdag 31 mars 2010

Skor

Det finns så vitt jag vet ingen regel om att brudgummen inte får se brudens skor innan bröllopet. Om det finns det, så finns det hur som helst ingen återvändo nu. Han var med när jag köpte dem!

Det var förstås i Grekland. Skornas förlovade land. Det finns bokstavligt talat en skoaffär vart du än vänder dig. Vem är det som köper alla dessa skor? Kan ju inte vara de ekonomiskt krisande grekinnorna i alla fall. Är hur som helst glad för det. Jag hittade skor snabbt och blev jättenöjd. Somriga, relativt enkla och hyfsat låg klack. Matchar klänningen gör den också. Perfekt!

Mer från vår kyrka!


måndag 29 mars 2010

Det finns fler

Det är fler än vi som vill gifta oss i det grekiska paradiset.

Klicka här för ett exempel i Aftonbladet

Inte så otroligt utförlig text, men kul att läsa ändå! I detta fall en halvgrekinna/halvsvenska som gifter sig med en svensk man. De hade enligt artikeln 40 gäster från Sverige, i stort sätt lika många som kommer till vårt bröllop från Svea rike.

fredag 26 mars 2010

Tankar

Ibland måste jag stanna upp och fundera, tänka till. Är det verkligen sant att jag just nu planerar ett bröllop? Är det sant att jag ska gifta mig? Har jag helt plötsligt, någonstans på vägen, vuxit upp och börjat kallas för vuxen?

Jag förmodar det. Och de flesta dagar är det ingenting konstigt med det. För en tjej på 25 år får väl ändå anses vara hyfsat vuxen. En som dessutom har både vit klänning och volvo i sikte. Nej, det är bara att inse. Min tid har kommit.

Tiden började springa iväg ungefär när jag och Kostas träffades. Det var då jag började leva mitt liv framåt. Inte nu, inte då, utan i framtiden. Ständigt planerandes inför nästa fas i förhållandet och livet. Som singel såg det annorlunda ut. Då levde jag mer i nuet, såg till det som hände just precis då. Som de flesta menar att man ska göra. Men det är så svårt att inte planera och blicka in i framtiden, när man vet, att framtiden, den är med honom. Det är en extremt spännande tanke. För mig mer spännande än någonting annat.

Jag vet inte varför jag blir så djup just ikväll. Kanske var det för att jag än en gång gick från Systembolaget utan att ha visat leg. DÅ är man vuxen.

torsdag 25 mars 2010

(Planerings)Resa, del 2

För formalitetens skull kan jag ta och bocka av min lista, som jag så fint gjorde tidigare.

  • CHECK! Titta på kyrkan (Även fast vi har sett den. Måste ju se att den inte har försvunnit i alla fall.)
  • CHECK! Träffa och "prata" med prästen
  • CHECK! Planera lokalen och dekorationer, blommor
  • CHECK! Träffa cateringpersonalen
  • CHECK! Hitta tårta
  • CHECK! Hitta sminkös och frisör
  • Försöka skramla fram en fotograf
  • CHECK! Hälsa på alla personer som är inblandade i bröllopet, mest släktingar
Det ser väl rätt bra ut det här? Allting i min lista får en check utom fotograf. Däremot så pratade vi med folk om detta och fick ett bra tips som vi snart ska undersöka. Har även anlitat en tjej i familjen för att göra de grekiska inbjudningskorten och hjälpa till med att skicka ut dem. Vi har även börjat fundera på musik, samt tittat på alternativ för DJ.

Hemma från Grekland


Så var vi då hemma från vår stora förberedelseresa. Allting har gått mycket bra, över förväntan tycker jag, och jag tycker nog att jag känner mig lite mindre nervös nu när detta är avklarat.

Det var spännande att träffa prästen och låta honom visa oss kyrkan där vigseln kommer att vara. Blev helt rörd när vi gick in där. Tänk, vilken stor sak som ligger framför oss.

Bild från insidan av kyrkan. Ortodoxa kyrkor är mycket vackert smyckade. Det känns mycket speciellt att gå in i en sådan.

lördag 13 mars 2010

Min, min, bara min

Den är här nu. Fick hämta min älskade klänning på måndag och har den alltså i min ägo och klart inom synhåll!

Måste erkänna att det är lite jobbigt. Vill liksom titta på den mest hela tiden. Ännu jobbigare är det att jag måste gömma den för den blivande brudgummen. Vill ju verkligen, verkligen visa honom hur den ser ut, men ska verkligen, verkligen inte göra det.

Det ska vara en överraskning, så är det bara!

Tänker inte visa klänningen här innan bröllopet, däremot har jag redan avslöjat att den är av märket La sposa (se länk till vänster).

Nu återstår det att hitta skor. Har inte ens tittat!

lördag 20 februari 2010

Favoritbukett

Det snöar och snöar. Inte klokt egentligen. Som det verkar nu så kommer vi ha snö i maj månad! Förra maj var det 30 grader varmt vissa dagar. Det känns helt upp och ner.

Men nog om snö. Ty under snön finns en sommar som lurar. Den känns avlägsen idag, men den kommer. Och med den kommer blommor.

Vilket osökt får mig att tänka på min brudbukett. Har äntligen hittat en bild att inspireras av, som ska med ner till Grekland om några veckor. Gerbera, rosor och små dekorationer. Gillar också sidenbandet som sitter svept om stjälkarna.

söndag 14 februari 2010

40.001 par till altaret i år

Det är Alla hjärtans dag idag. Och söndag dessutom. Som blivande bröllopspar och par tar vi självklart tillfället i akt att laga en speciell måltid tillsammans och bara mysa och vara.

Sitter just nu och tittar på ett bröllopsspecial på Nyhetsmorgon söndag. Tror de sa att 40.000 par ska gifta sig under 2010 i Sverige. Helt galet många! Månne vart de får den siffra ifrån? Vet inte ens om vi finns med i statistiken eftersom att bröllopet är i Grekland. Vi ingår förmodligen i den statistiken istället. Till den svenska hör vi först när vi ansöker om hindersprövning hos Skatteverket.

Hindersprövningen är ett annat dokument som jag måste ha med mig, översatt och klar, till prästen. Så jag antar att vi finns i statistiken inom en månad i alla fall.

torsdag 11 februari 2010

(Planerings)resa till Aten

Har precis spikat en resa ner till Aten i mars. Det är framförallt en förberedelseresa. Och det behövs. Som jag har gått och grubblat och funderat över att det som vi inte riktigt känner till någonting om! På plats i Grekland är det hittills släkt och svärföräldrar som har gjort allting.

Så vad blir det då där nere? Ungefär såhär:

  • Titta på kyrkan (Även fast vi har sett den. Måste ju se att den inte har försvunnit i alla fall.)
  • Träffa och "prata" med prästen (Med tanke på min begränsade kunskap i grekiska så blir det Kostas som sköter pratet)
  • Planera lokalen och dekorationer
  • Träffa cateringpersonalen
  • Hitta tårta
  • Hitta sminkös och frisör
  • Försöka skramla fram en fotograf
  • Hälsa på alla personer som är inblandade i bröllopet, mest släktingar
Och det finns självklart mer. Kommer bara inte på allting just nu.

fredag 5 februari 2010

Ring, ring..

Tänk, snart får den sällskap! Min i alla fall.

Liten bröllopsupdate

ck, så lite bloggande det har varit på senaste tiden. Det finns självklart förklaringar, men jag väljer att inte komma med några alls. Kommer av naturliga skäl att bli mer bloggande ju närmare bröllopet vi kommer!

Vad som är lustigt är att jag fortfarande tycker att det är så länge kvar. Fast det ju är ganska precis ett halvt år. Som inte är så länge. Tänk, det är nu alla planerar. Alla som ska gifta sig till sommaren. Och vi ibland dem. Det är helt galet!

Snart får vi äntligen vårt inbjudningskort från leverantören. Det drog ut på tiden, tyvärr, och jag vet att många av mina vänner väntar otåligt på att kortet ska trilla ner i brevlådan. Tack och lov så är alla inbjudna förvarnade, så det kommer inte att bli en surprise för någon. Nästan, i alla fall.

Vad mer finns det att berätta då? Jo! Jag har ju för sjutton varit på bröllopsmässa. Det var två veckor sedan nu. På Grand hotel. Jag gick det med en annan blivande brud - Madeleine. Hon som är på bilden här. Hon ska giftas sig med Kostas bestman Ivo, som också är på bilden här bredvid. Fick vi då ut något av den här bröllopsmässan? Njae. Vi har kommit så långt i våra planer att vi knappast kunde ha fått några nya tips. Tror däremot att det var mer matnyttigt för Madeleine (eftersom att deras bröllop ligger längre fram i tiden).

måndag 18 januari 2010

In my dreams


Italien på bröllopsresan. Det är jag och Kosta i stort sett överens om. Nära Grekland, ungefär som Grekland, och så vackert..

Men vi har ingenting bokat ännu.

måndag 11 januari 2010

Wallsten blir Kagios

Igår i ett kvällssamtal med en vän och brudtärna kom namnfrågan upp. Den har visserligen vart på tapeten tidigare också, men efter gårdagens diskussion började jag tänka.

I min värld är det en sådan självklarhet att jag som kvinna tar min mans efternamn när vi gifter oss. Tokigt, galet? Nej. Bara traditionsenligt. Ofeministiskt? Kanske. Fast det spelar mig ingen roll.

Jag har sett att många kvinnor nu för tiden väljer att kompromissa och behålla sitt efternamn i mitten. Eller kanske lämnar en bokstav där i mitten. Men jag ser ingen anledning. Så för den som undrar: jag kommer självklart att byta mitt efternamn till Kagios när jag och Kostas är gifta.

Allt enligt traditionen.

söndag 10 januari 2010

Slöja eller inte?

Jag har provat slöjor tillsammans med min klänning men inte riktigt kommit på om jag ska vara med eller utan. Det finns fördelar och nackdelar med båda varianterna.

Efter att ha tittat runt på bilder på the Internet har jag dock kommit fram till att slöja är vanligare om bruden väljer att ha en uppsättning. Jag är personligen mer sugen på att ha håret utsläppt och vågigt, med extensions så klart.

Såg en fin kompromiss på bröllopsguiden som jag verkligen gillar. Håret löst hängande med en fin och enkel slöja fastsatt.

Bilden kommer från bröllopsguiden. 

söndag 3 januari 2010

Färgtema